Etikettarkiv: Örebro

Försmådd friare eller revanschlysten roddare?

Idag meddelade miljöpartisterna i Örebro att de inte är intresserade av att samarbeta med några andra än Örebros högerpartier. Självklart har de inte frågat sina väljare vad de tycker – den absoluta majoriteten av dem som röstar på miljöpartiet förväntar sig nämligen att mp ska samarbeta med ”vänsterpartier” (enligt vallokalsundersökningar och andra undersökningar).

I ett slag så klarnade förutsättningarna inför höstens val ordentligt i Örebro (samtidigt blev de dock mer komplicerade för väljarna). Och i ett slag så blev alternativen i kommunvalet så mycket tydligare. Och så mycket viktigare.

Det var självklart bra att miljöpartiet, före valet, berättade hur de ser kommande års samarbete. Det gjorde de ju inte förra gången – då trodde (nästan) alla att de skulle fortsätta samarbeta med socialdemokraterna och vänsterpartiet. Jag minns exempelvis ett möte dit endast S, V och MP bjudits in och där värdarna berättade att det berodde på att de närvarande ändå bara var intresserade av ”vänsteralternativet”. Den inbjudne miljöpartisten, Fredrik Persson, sa ingenting annat – trots att han nog redan då bestämt att han ville samarbeta med högern.

Men för de örebroare som ser miljöpartiet som ett vettigt alternativ i valet så blev det mer komplicerat – de måste få tydlig information om att det röd-gröna samarbetet är brutet i Örebro – av miljöpartiet. Och för socialdemokraterna och vänsterpartiet blev det också lite krångligare – vi måste vara tydliga inför väljarna om att vi gärna samarbetar med miljöpartiet nationellt, men att vi i Örebro dessvärre inte står på ”samma sida” som miljöpartiet.

Så hur ska vi socialdemokrater uppträda i valrörelsen? Ska vi fortsätta agera den försmådde friaren som övergivits men fortsätter fjäska som om den uppvaktade kanske ska komma att ändra sig om friaren bara fortsätter tjata tillräckligt mycket? Eller ska vi agera som den revanschlystna roddaren som stämmer upp en peppande sång, böjer ner huvudet och tar ett fastare tag om årorna?

Egentligen känner jag mig mer som den försmådde friaren. Jag gillar miljöpartiet, tycker att deras politik bidrar till att göra politiken bättre – även den socialdemokratiska politiken förbättras av mp-samarbetet. Om jag idag skulle vara tvungen att välja ett annat parti att rösta på i riksdagsvalet så skulle det nog faktiskt bli miljöpartiet (sorry, Murad och andra trevliga vänsterpartister). Och flera av de aktiva miljöpartisterna i Örebro känner jag som engagerade entusiaster som vill göra Örebro bättre. Men tyvärr väljer miljöpartiet i Örebro hellre högerpolitik än vänsterpolitik. Och när de nu gjort det valet återstår inte mycket annat för oss än att böja ner huvudet och fortsätta framåt. De har gjort sitt val, och jag hoppas (och tror) att de nästa mandatperiod får vänja sig vid att sitta i opposition medan vi leder Örebro tillsammans med Murad Artin och vänsterpartiet.

Miljöpartiets val gjorde ju nämligen alternativen mycket tydligare:

  • antingen väljer man en politik som utvecklar Örebro och skapar nya jobb – eller så väljer man att fortsätta dagens stopp och slösa-politik där utveckling stoppas och där skattebetalarnas pengar slösas bort genom slarviga och tveksamma beslut.
  • antingen väljer man ett Örebro som för första gången i historien leds av en kvinna (Lena Baastad)  – eller så väljer man ett grabbstyre där Staffan Werme, Kent Persson och Fredrik Persson utgör makttrojkan (idag finns maktcentra i högerkoalitionen hos Staffan och Fredrik, men jag utgår från att Kent Persson inte kommer att släppa makten på samma sätt som nuvarande toppmoderaten Inger Högström-Westerling gjort).
  • antingen väljer man en kommunledning som faktiskt bryr sig om att fråga örebroarna (exempelvis genom regelbunden dörrknackning och andra dialogformer – som både V och S ägnar mycket tid åt) – eller så väljer man att fortsätta dagens bunkerstyre, där inget sker i öppenhet utan allt sker i förhandlingar i slutna rum och där inte ens 10 000 insamlade namn med krav på folkomröstning räcker för att de styrande ska bry sig.
  • antingen väljer man en majoritet som använder skattepengar till att investera i Örebros framtid – eller så låter man dagens högermajoritet fortsätta rea ut gemensamma tillgångar, dra ner på skolunderhåll och spara in på personal i äldrevård, skola och förskola.

Valet är tydligt. Och jag är hellre roddaren som tillsammans med många andra människor tar nya tag än den försmådde friaren som fåfängt fortsätter fjäska. Nu kommer jag att lägga ännu mer kraft på att samtala med örebroarna om alternativen. Och jag är övertygad om att det kommer att gå bra. Vårt mål om att få 45 procent av örebroarnas röster är inte orealistiskt, och eftersom jag tror att vänsterpartiet i Örebro också kommer att göra ett bra val tror jag att det räcker till att få ett tydligt mandat att leda Örebro.

Om några månader tror jag att miljöpartiet kommer att ångra sitt val. Dels för att deras högerkurs i Örebro kommer att kosta dem många röster (jag tror att fler än man tror nu reagerar mot mps val). Och dels för att deras val placerar dem i opposition. Vi har gång på gång bett att få samtala om framtida samarbete med miljöpartiet i Örebro, men de har inte varit intresserade. Dagens besked var tråkigt men inte överraskande. Nu vet vi förutsättningarna, så nu är det bara att köra.

Och eftersom jag redan kryddat med några halvtaskiga liknelser, kan jag lika gärna avsluta på samma sätt:
Som Jake och Elwood Blues skulle ha sagt: ”Det är 142 dagar kvar till valet. Vi har en stark politik, nästan hälften av platserna i Kommunfullmäktige och vi har massor av väljare att samtala med. Det är mörkt, men det är bara för att vi har solglasögon. Hit it!”

Samarbete är inte bara ett ord, Staffan

Idag pågår Kommunfullmäktige hela dagen. Nyss gick Staffan Werme ner från talarstolen efter att ha läxat upp oss socialdemokrater (och vänsterpartisterna). Han föreläste om ”vikten av samarbete”. Enligt honom borde vi därför låta bli att bry oss om att så många örebroare är oroade av den ideologiskt styrda utförsäljning som nu pågår i Örebro. Idag gäller frågan utförsäljningen av 1500 ÖBO-lägenheter.

Jag håller med om att det behövs mer samarbete i Örebro, inte mindre. Men samarbete är ju inte bara ett ord, samarbete skapas genom att man söker dialog. Jag kan ärligt säga att jag, när jag varit ordförande i olika nämnder, alltid har strävat efter att vi ska komma överens. Det normala är att titta på förslag från oppositionen och säga: ”ok, om vi justerar det så här så är vi överens” (undantaget de profilfrågor som olika partier har behov av att lyfta fram – i de fallen är det ju inte alltid som partierna ens vill bli överens – och det gäller oavsett vem som är opposition). Men så agerar inte nuvarande majoritet i Örebro.

  • När den politiska majoriteten bara nonchalerar kraven från 10 000 örebroare om en folkomröstning är det väl inte riktigt att ”vädja om samarbete”, eller hur?
  • Bidrar det till samarbetsklimatet när man inte ens vågar berätta vilka av cirka 46 000 örebroarna som berörs av förslaget att sälja ut 1500 ÖBO-lägenheter? Än så länge är det ju ingen som vet vilka hus som ska säljas till privata fastighetsbolag.
  • Är det verkligen att verka för samarbete att släppa fram ofärdiga beslutsunderlag och sedan avfärda den oroliga debatten med ord som ”patetisk”, ”slaskdiskussion”, ”knäpp diskussion” som moderaten Inger Högström-Westerling gjorde?

Men det där verkar tyvärr inte den politiska majoriteten i Örebro bry sig om eller lyssna på. Och det är ju inte första gången det händer. Staffan Werme är kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjunde största kommun och ändå agerar han – nästintill konsekvent – som en arg polemiker.

Så, för de eventuella borgerliga läsare som besöker denna blogg: kan ni nämna några exempel på när majoriteten seriöst bjudit in till diskussioner kring konkreta beslutsförslag? Att stå i talarstolen på Kommunfullmäktige och säga att man vill prata är liksom inte samma sak som att på allvar lyssna när någon säger något…

Att dela på notan (om misslyckade klimatförhandlingar)

”Ni i den rika världen åt en riktigt fin frukost. Sedan åt ni den bästa av luncher. På kvällen åt ni en middag med fler rätter än ni kunde hålla reda på.

Till slut, när ni skulle avsluta med en kopp kaffe, fick vi fattiga länder komma och sätta oss vid bordet. Snart var kaffet uppdrucket, och då utbrast ni: ’Let´s split the bill'”

Eric Sundström berättar i AiP om en vän från Afrikas horn
som
beskrev klimat-förhandlingarna i Köpenhamn

Det är värt att påpeka att Fredrik Reinfeldt (m) tydligt företräder ”split-the-bill-linjen”. Trevlig helg och gott nytt år! Nästa år kan Sverige få en ny regering och Örebro får en ny kommunledning.

Världens dyraste cykelställ?

Utanför Stadsbyggnadshusen i Örebro byggs nya cykelställ. Och fint blir det! För att tjänstemän och politiker som besöker husen ska få det riktigt trevligt när de parkerar sin cykel så har det inte knusslats på kostnaderna. Totalsumman blir uppåt 4 miljoner. 4000 000 kronor. Men då ingår både ombyggd trottoar, belysning i cykelställen och andra delikatesser. Snart kommer nog cykelställen vid vårdboenden, skolor och vid resecentrum också bli så lyxiga. Eller?

Flytta isär ska man bestämma själv (inte kommunen)

Idag skrev jag och kommunalrådet Carina Dahl i NA om att socialdemokraterna vill att äldre par ska kunna fortsätta leva tillsammans (eller nära varandra) även om den ene blir sjuk och behöver mycket vård. Det brukar kallas parboendegaranti. Här kan du läsa hela inlägget.

Det lite annorlunda med detta var nog inte sakfrågan utan att vi faktiskt svarade på en debattartikel från en partikamrat som i förra veckan skrev att hon var tveksam till en sådan parboendegaranti. Det är inte så vanligt att vi ger oss in i den typen av debatter med de egna partikamraterna, men egentligen tror jag att vi ofta kanske är för rädda för att göra det. Jag tror tvärtom att det är bra om örebroarna får se att det ryms olika åsikter i sakfrågor inom ett parti (att vi sedan är överens om den grundläggande inriktningen, om ideologin är en annan sak). I denna fråga kändes det dessutom väldigt viktigt: det får inte råda något tvivel om att vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma så mycket som möjligt själva även om de har stora behov av vård och omsorg. För mig är detta självklart – lika självklart som det är att jag själv (och min fru) själva ska få bestämma om vi vill leva tillsammans. Det ska inte kommunen bestämma.

Behåll Rudbecks – gör äldrebostäder av Risbergska!

Den högerkoalition som styr Örebro har bestämt sig för att lägga ner Rudbecksskolan. Istället vill ”de” göra om lokalerna till kontor och bostäder (lite oklart vem som står bakom det – om Lennart Bondeson (kd) varit på plats hade vi kanske fått svar på frågan). Jag tror att det där är ett kortsiktigt tänkande som om några år kommer att vara helt obegripligt. Så därför blev jag lite förtjust när kamrater lanserade sin alternativa idé: behåll Rudbecksskolan och gör istället om Risbergska skolan till ett bra och tryggt boende för äldre!

Idén verkar ju först bara spexig och annorlunda, men ju mer man tänker på den, ju bättre blir idén.

Rudbecksskolan är en av få verkligt centralt placerade skolor och det lär i framtiden vara omöjligt att skapa en så centralt placerad skola – när behoven av skollokaler åter ökar. För ärligt talat: är det någon som vet vad vi behöver om 30-40 år? Detta har också Kommunfastigheter påpekat. Alltså tycker jag att själva nedläggningen av Rudbecksskolan är kortsiktig (och fel). Att det dessutom skett utan några formella beslut gör det hela ännu värre.

Är det någon gymnasieskola som (lokalmässigt och rent geografiskt) någorlunda lätt kan ersättas i framtiden, så är det Risbergska skolan. Och det vore lämpligt att göra om den just nu, för just nu behöver Örebro fler bra och trygga bostäder för äldre. Dels för att vi behöver fler vårdboendeplatser nu och framöver och dels för att kommunledningen sagt att man ska ta bort vårdboendet Ädelgården – så fort man kan ersätta det med andra vårdboendeplatser i västra Örebro.

Risbergska skolan ligger nämligen väldigt vackert och genom att bygga om den till bostäder skulle många äldre kunna få ett boende (i ett plan), i en naturskön miljö där man enkelt skulle kunna gå (eller rulla) ut för en promenad, lyssna på fågelsång och andas frisk luft. Lokalerna skulle förmodligen räcka till rätt många bostäder och det borde vara möjligt att använda byggnaderna både till vårdboende (dit man flyttar när man har stora vårdbehov), seniorboende (helt vanliga lägenheter men avsedda för dem som fyllt 55 år) och till ”mellanformen” trygghetsboende.

Det finns självklart en baksida. En del elever som går (och gått) på Risbergska skolan kommer att bli upprörda. Ingen vill att ”ens egen” gymnasieskola ska läggas ner. Men idag är alternativet, tydligen, att lägga ner Rudbecksskolan.

Det vore bättre att behålla Rudbecksskolan, som aldrig kommer att gå att återskapa (det finns inga så stora ytor inne i city – särskilt inte till ett anständigt pris), och det är rimligt att tro att centralt belägna skolor är bra både för att skapa liv och rörelse i city och för att det även i framtiden kommer att finnas många ungdomar som vill gå i centralt belägna skolor.

Jag tycker att hela den här idén borde prövas ordentligt, innan Rudbecksskolan säljs. Och dessutom borde det självklart fattas demokratiska beslut innan någon bestämmer att en skola ska läggas ner…

Hey, hey, Stoopid!

Herman Lindqvist är inte historiker, så mycket vet vi. Men är han dessutom korkad? Hans inlägg i Aftonbladet i söndags var osedvanligt dumt, men värst var hans personangrepp på Murad Artin: ”de flesta infödda örebroare en annan känsla för Sveriges och Örebro stads historia än Murad Artin, som kom som armenisk flykting från Irak och kanske inte är riktigt insatt i sitt nya hemlands historia.”

Angreppet är antingen otäckt eller korkat. John Johansson har påpekat att Herman Lindqvist faktiskt bara bott 7 år i Sverige av sina 66 år i livet. Murad Artin har alltså bott längre i Sverige än icke-historikern Herman. Så hur tänkte Herman? Om han tänkte att hans svenska ursprung gav honom mer ”känsla för Sverige” än Murad är det ju faktiskt otäckt rastänkande. Men förhoppningsvis tänkte han inte. Förhoppningsvis blev det bara fel: att han inte tänkte på att han kanske inte är rätt person att angripa någon för att ha bott ”för kort tid i Sverige”.

Murad Artins svar i Aftonbladet är faktiskt jätteroligt. Ta bara det här citatet: ”Bara det faktum att Bernadottejubileets kampanjledning valt att knyta Herman Lindqvist till arrangemangen, säger en hel del. Det är inte historiekunskap man i första hand vill förmedla, utan glättiga rojalistiska hyllningar.”

Mannen med guldbyxorna (90 miljoner mer? Oops!)

Många intressanta ärenden på Kommunfullmäktige idag, men i pengar räknat var inget större än fråga 8: ”Utökad borgen till Örebroporten Fastigheter AB för nybyggnad av bussdepå”. Och den frågan låter ju kanske inte så kul…

Och kul är den inte. Men allvarlig. Beslutet i Kommunfullmäktige var vi inte oense om – självklart ska det helägda kommunala fastighetsbolaget Örebroporten få borgen för lånet som krävs för att bygga den nya bussdepån. Vad som däremot är pinsamt är att borgen ges för en summa som det inte finns täckning för i några andra beslut. Det finns avsatt 80 miljoner för bygget, men i handlingen kring borgens-beslutet framgår att Örebroporten bedömer att ”investeringskostnaden för bussdepån uppgår till 170 mnkr” (miljoner kronor). Ooops. 170 miljoner kronor.

Då ställde vi frågan: vem har fattat beslut om det? Vem har lovat att betala hyran för en så stor investering? Och vi fick inga svar. Inga alls. Sanningen är nog att kommunledningen, än en gång, gett muntliga anvisningar till tjänstemännen att köra på. Att de återigen missat att fatta beslut på det sätt som lagen, reglementet eller demokratin kräver.

Häromdagen sa Staffan Werme att Örebro egentligen inte behövde mer pengar från staten. Idag visar det sig att kommunledningen inte har någon koll på varför bussdepån nu kostar cirka 90 miljoner mer (och att inga beslut verkar ha fattats). Det är rätt uppenbart att Örebro kommun är lyckligt lottade: det är inte alla kommuner som har så gott ställt att de inte behöver 100 miljoner. Inte många kan ”tappa bort” 90 miljoner kronor. Men om Örebro nu leds av män med guldbyxor – kunde de inte satsa några kronor på att, till exempel, rusta slitna skolor?